Gustav skriver om medborgarforum, som ett svar på min tanke om att ungdomsråd kanske borde bytas ut till ungdomsforum, eller ännu hellre: allmänna medborgarforum.

Ett problem med ”forum” eller för den delen ”råd” (som ordet används när det kommer till ungdomar) är oftast att de får för många syften. På ett plan låter det naturligtvis som en bra idé att sänka kostnaderna för att kontakta politikerna, så man drar dit allihop till en plats, dit man också drar medborgarna, eller åtminstone de man kan få dit, och så kallar man det hela ”Mötesplatsen”, och tänker att ”här kan du få direkt kontakt med din politiker.”

Niklas diskuterar också någonting som han kallar medborgarforum, och som han presenterar som ett alternativ till ungdomsråd och allsköns andra kanaler som medborgare har tillgång till för att direktpåverka sina politiker. Jag tycker att det låter som en intressant idé, värd att vidareutforska.

Vilken roll ska medborgarforumen ha?

• Beslutsfattande?
• Rådgivande?
• Ansvarskrävande?

Det blir lite en av en fråga om vilken sorts inflytande medborgarna ska ha tillgång till mellan valen.

De amerikanske premiärvalen – alltså de som står mellan flera demokrater och republikaner som kandiderar om att bli presidentkandidater – är intressanta eftersom de faller mitt emellan att vara regelrätta externa val och interna nomineringsval. Inte minst visade valet mellan Obama och Clinton det.

För att få rösta, nu har jag förstått det som det, måste du ha registrerat dig som republikan eller demokrat, vilket indikerar att det skulle röra sig om ett intern nomineringsval. Kandidaternas röster leder också fram till att en viss kandidat utses på ett partikonvent, vilket alltså inte är ett offentligrättsligt organ, av typen ”kommunfullmäktige” eller ”riksdagen”. På flera ställen i USA så har man också regelrätta interna ”nomineringsval”, som verkar vara mer eller mindre interna för det demokratiska partiet.

USA är inte ett land som jag brukar snegla på när jag vill inspireras och filosoferar runt demokratiska system, men precis som både Niklas och Mona Sahlin sagt på senaste så finns det faktiskt saker att lära sig av.

Deras system med att välja presidentkandidater kan i mångt och mycket tyckas ganska osmakligt. Det är mer fokus på kandidaternas personligheter och smutsiga bukar än vad det faktiskt är på politik och konsekvenser, men det har en stor och tydlig fördel, som både Mona och Niklas pekade på. Det engagerar otroliga massor, och det ger valmöjligheter även INOM partierna.

Det finns en sak som Gustav också skriver om, när han försöker att definiera sin hårdare form av valdemokrati – som jag tror att vi båda delar. Den har jag personligen svårare att ta mig an:

* Du måste kunna vara delaktig i att sätta den agenda som personen agerar utifrån.

Principen att de-som-kandiderar (oavsett om det rör sig om ett kollektiv eller en individ) ska motsvara medborgarna ställer jag mig naturligtvis bakom. Om du tycker någon ska du också hitta någon-som-kandiderar som också kan ställa sig bakom detta – annars borde nog du själv kandidera eller acceptera att din åsikt redan i detta läge är för smal.

För både mig och Gustav ligger det alltså något i att respektera ett mandat.
det tidigare inlägget varför mandat är centralt. Jag gjorde det som ett svar på när Gustav skrev följande:

• Du måste kunna avkräva ansvar av denne person om du anser att den missbrukar ditt förtroende
• Du måste ha en möjlighet att påverka om frågor dyker upp som faller utom agendan. Utan ett nytt mandat har din representant ingen rätt att agera utifrån ditt förtroende.

För mig bevisar detta tydligt att man inte får missbruka ett mandat – antingen har man ett mandat eller inte, och antingen så brukar man det korrekt eller så missbrukar man det.

För mig är den här diskussionen som vi haft de senaste inläggen kopplad till en diskussion om mandat och att ha makten över hur ens åsikt förvaltas – ingen representant ska kunna förvärva min åsikt på ett illegitimt sätt, och det är nog här Gustav och jag är överens.

Allt börjar, för mig, antingen med att alla äger sig själva eller att alla äger allt gemensamt – vilket perspektiv du har beror på om du är liberal eller socialist. Om du är liberal gäller en egoistisk princip, om att individen ska kunna förvalta ägandet av sig själv hur den vill, och om du är socialist gäller en altruistisk princip, om att kollektivet ska kunna förvalta ägandet av det gemensamma hur den vill.

Gustav försöker få ihop deltagardemokrati med valdemokrati. För mig fungerar det i Gustavs version – vi verkar efterfråga samma sak ifrån en fungerande ”valdemokrati” eller ”deltagardemokrati” – men frågan är om det håller semantiskt?

Från mitt perspektiv är nämligen ”delaktighet” i besluten fel term – ”deltagande” likaså. Frågan är då om deltagardemokratin håller för både mig och Gustav, eller om vi båda är ute efter något annat?

Niklas avslutar sitt senaste inlägg med att fundera runt olika former av demokrati. Jag är, precis som han påstår, i allra högsta grad en deltagardemokrat och ser deltagardemokrati som höjden av folkstyre = demokrati. Medborgarna har högsta möjliga makt över sin egen vardag när de själva är delaktiga besluten som påverkar den.

Jag är däremot den förste att erkänna att deltagardemokrati har svårigheter i utförandet om det ska följas fullt ut. Det går inte att alla ska vara delaktiga i att fatta beslut rörande alla saker som rör dem. För många detaljbeslut måste fattas för att det ens ska vara möjligt. Direktdemokrati och deltagardemokrati behöver däremot inte alltid nödvändigtvis vara exakt samma sak.

Till sist det Gustav skriver om som ”möjligheter till påverkansforum” för att påverka politikerna, så att inte partimedlemmarna, experterna, får för stor makt.

Gustav är, som jag förstår honom, deltagardemokrat. Politiken är något som ska skapas underifrån och upp, genom att människor går samman och utformar den, snarare än utkrävas uppifrån och ned, genom att medborgare ger sitt förtroende till politiker som sedan utför uppdraget – det vi kallar valdemokrati.

Från mitt håll har jag länge varit skeptisk till en sådan hållning, men har de senaste veckorna börjat ljusna. För mig finns det två sätt att se på detta: