För mig är den här diskussionen som vi haft de senaste inläggen kopplad till en diskussion om mandat och att ha makten över hur ens åsikt förvaltas – ingen representant ska kunna förvärva min åsikt på ett illegitimt sätt, och det är nog här Gustav och jag är överens.
Allt börjar, för mig, antingen med att alla äger sig själva eller att alla äger allt gemensamt – vilket perspektiv du har beror på om du är liberal eller socialist. Om du är liberal gäller en egoistisk princip, om att individen ska kunna förvalta ägandet av sig själv hur den vill, och om du är socialist gäller en altruistisk princip, om att kollektivet ska kunna förvalta ägandet av det gemensamma hur den vill.
När någon berövar oss denna möjlighet till ägande – en socialist som vill beröva individen möjlighet att bestämma över sig själv eller en liberal som vill beröva kollektivet möjlighet att bestämma över det gemensamma – så måste man se det som att det uppstår någon slags tvång. Individen eller kollektivet är inte längre berättigade att ha makt över det som rättmätigt tillhör dem, utan det som tillhör dem har på ett illegitimt sätt förvärvats av den andra parten.
På samma sätt fungerar det, skulle jag vilja hävda, med människors åsikter. Om vi äger oss själva – eller äger allt gemensamt – så äger vi också alla individer sina egna åsikter eller ett kollektiv sin gemensamma åsikt. Ingen kan beröva individen eller kollektivet denna ståndpunkt, på samma sätt som ingen kan beröva frukterna av individen eller kollektivets arbete – en liberal kan inte stjäla vad som tillhör kollektivet och en socialist kan inte stjäla vad som tillhör individen.
För mig innebär det något självklart: att ingen kan hävda sig företräda någons åsikt, oavsett om denna tillhör en individ eller ett kollektiv, genom att ha förvärvat denna åsikt på ett illegitimt sätt.
Vad händer då när en individ eller ett kollektiv lämnar över ett mandat till en representant att företräda ens åsikter? Är det ens möjligt?
För mig är det möjligt.
Men då måste vi börja med att slå fast en grundläggande sak – att alla människor är födda lika och jämbördiga. För mig finns här det yttersta vi tror på när vi talar om ett moraliskt berättigat samhälle – om alla människor är födda fria och om alla människor har lika stort värde, så måste alla överenskommelser som görs vara gjorda på ett frivilligt och jämbördigt sätt. Det är i grunden samma princip som jag motiverade demokrati med tidigare – demokrati är enbart ett namn på en rättvis procedur som respekterar principen om alla människors frihet och lika värde.
Om vi då tänker oss att alla människor är födda fria och jämbördiga, måste vi också återvända till två saker. Den första är att en individ eller ett kollektiv äger sig själva – annars skulle de inte vara fria utan försatt i tvång. Den andra är att alla i människor i en förhandling är skyldiga att likställa båda parters behov med varandra – dina behov är lika mycket värda som mina och mina behov är lika mycket värda som dina – eftersom vi annars inte skulle befinna oss i en situation där alla människor var jämbördiga och lika mycket värda.
Frågan är då hur vi ska se på detta att lämna över ett mandat.
Ta diskussionen om att människor får lov att sälja sig själv. För mig är det självklart att det inte är möjligt – om vi ska respektera principen att alla människor är födda fria, så kan man inte genom sig själv eller någon annan försätta sig själv i tvång, eftersom man då vänder upp och ned på det axiom som vi baserar allt detta på. En individ får alltså inte göra ett kollektiv till sin slav, på samma sätt som ett kollektiv inte heller får försätta en individ i slaveri – om detta att vara född fri är det enda möjliga så är inte tvång möjligt.
Men hur fungerar då lönearbete?
För mig skulle jag vilja hävda att det grundläggande bakom fria mänskliga relationer – till skillnad från sådana relationer som är präglade av tvång – är att de bygger på överenskommer som just är frivilliga och jämbördiga. Du kan inte tvinga någon att skriva under ett kontrakt, och du kan heller inte skriva ett kontrakt, hur mycket du själv än vill det, som inte respekterar dina behov som lika mycket värda som den andra partens. När man då skriver på en överenskommelse om att lönearbeta måste vi tänka oss att den bygger på ett ömsesidigt utbyte som i sin tur baserar sig på frivillighet och jämbördighet – du får produkterna av mitt arbete om jag får produkterna av ditt arbete, så länge det inte innefattar tvång och så länge produkterna är jämbördiga, alltså lika stora proportionellt sätt, så att du inte roffar åt dig mer än vad jag får, utifrån vad vi båda har behov av, om våra behov nu är lika mycket värda.
På samma sätt måste vi tänka oss att det fungerar med att lämna över en åsikt.
Om människor är födda fria och jämlika måste man också tänka sig att alla människor har lika stort ansvar – för sig själva om de är liberaler och för andra om de är socialister, eller som det skulle kunna heta: lika stort ansvar för den egna åsikten, oavsett om denna var individuell eller kollektiv. Det innebär i sin tur den fundamentala saken att en kollektiv eller en individ äger sin egen åsikt – och att ingen får förvärva ens egen åsikt på ett illegitimt sätt. Man får med andra ord inte lämna över på ett sätt som är förbundet med tvång. Om det skulle bli så skulle jag hamna i en slags slaveri – om jag inte kan sälja mig själv, så kan jag heller inte sälja min åsikt till någon annan, på samma sätt som någon annan får roffa åt sig min åsikt på ett felaktigt sätt, eftersom våra åsikter är lika mycket värda.
När man som företrädare eller representant förvaltar någons åsikt, så förvaltar man alltså något som tillhör en individ eller ett kollektivt. Med andra ord är det inget man kan göra vad som helst med – på samma sätt som ingen skulle kunna tänka sig att göra vad som helst med någon annans kropp eller med produkterna av någon annans arbete. Där i ligger mandatet. När du lämnar ifrån dig ett mandat så lämnar du ifrån dig en begränsad rätt för en person att förvalta din åsikt – man får nästan tänka sig att personen bär omkring på din åsikt, förhoppningsvis så orörd som möjligt. I samma stund som den går utanför det mandatet så bryter den också mot den överenskommelse som ni har träffat – och då existerar också en slags tvång och ojämbördighet som bryter mot hela den princip som detta inlägg bygger på.
